Vägbula nr 3.

Igår kom vägbula nr 3. Den var inte speciellt rolig. Det var ju gjutning av garageplattan som jag skrev om igår. Allt flöt på jätte bra och som det skulle tills framåt eftermiddagen. Eftersom den gjuts vintertid och det var minusgrader igår så måste betongen hållas varm tills den stelnar. Då hade vi ett bensindrivet värmeverk till hjälp. När grabbarna hade lagt ut betongen och planat till den för att sen sätta på värmen så funkade det inte.

Den hade gått sönder. Daniel o Fabian for i all hast in till stan för att få tag på ett nytt omgående, vilket de gjorde som tur var. Vid 18 tiden skulle allt vara klart. Så jag o Linus åkte ut då efter att ha vart hemma o ätit två timmar. Då kom nästa problem. Grabbarna hade inte kunnat slipa betongen för att den fortfarande inte hade stelnat. O det berodde på de två timmarna som den var utan värme då de jagade ett nytt värmeverk.

Jag o Linus var ju inte överlyckliga eftersom de kostar 1000 spänn i timmen o de hade hållt på sen 7 på morgonen . Vi åkte därifrån vid halv 8, då var vi riktigt dåliga båda två så Daniel o Fabian skickade hem oss o sa att de håller oss uppdaterade via telefon ist. Men när vi satte oss i bilen var batteriet dött så dom fick hjälpa oss o få igång Saaben innan vi åkte.

Tiden gick och klockan hann väl bli 10 innan vi beslöt oss för att ringa dom. Då hade slipen som de använder pajat!! De skulle göra allt för att få igång den o höra av sig igen. Men vid halv 12 hade vi fortfarande inte hört något så vi ringde upp igen.

Då hade grabbarna slipat hela garageplattan för hand. De hade inga slipmaskiner lr nåt utan ett sandpapper o träkloss. Mitt i natten när de hade jobbat ca 17 timmar. Alla maskiner som pajjade var inte deras egna utan de hyr ju från olika företag i den stad de är o arbetar i. Så de var riktigt missnöjda med företagen vi hade här och att det var dålig service när maskinerna pajjade.

Både Fabian o Daniel tyckte så himla synd om oss. Dels för att vi har haft rätt mycket vägbulor som vi hade pratat om på dagen o dels för att vi stod där ute råförkylda hela dagen.Sen att det var sån otur med alla maskiner som drog ut på tiden. Så de sa att vi inte behövde betala för alla timmar. Väldigt snällt tycker jag.

Sen tycker jag de ska ha en eloge för deras arbete. De kämpade in i det sista och gjorde verkligen sitt bästa med allt. Jag tror inte det är många som hade satt sig på knä o slipat allt för hand i minusgrader när man jobbat 17 timmar. De flesta hade nog bara lämnat det.

Riktigt bra var dom!



Så här såg det ut när vi var ute igår kväll. De satt under presenningen o försökte få den att stelna. =P Putte var nyfiken och ville osså gå under men det fick han inte.


Det är synd att det inte finns fler folk i den branchen som har den kämparglöden och mentaliteten. Jag ska verkligen rekommendera dem till grannarna!


Jessi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback