Idag är det exakt 6 år sedan som min syster opererades för sin cancer. Det var en lättnad att höra att allt hade gått som det skulle och jag kommer aldrig glömma den dagen min mor berättade nyheten att hon hade cancer för mig.

Min mamma ringde mig och frågade om jag ville gå på stan och ta en fika. Jag bodde då hos min pappa i Brandkärr men jag tog en promenad ner till stan och mötte upp henne där. Jag tyckte det var lite konstigt att hon ville träffas på stan o fika bara sådär, det brukade vi aldrig göra. Vi träffades så ofta ändå och ända gången vi brukade gå o fika på stan var när mormor var med.

Jag kommer ihåg hur hon sa att hon hade något att berätta för att sen fortsätta med, "Cenitha har cancer". De orden bara ekade i huvudet på mig och jag fattade nog inte vad det var hon sa. Vi satt o pratade på och jag ställde en miljarder frågor om allt som rörde det. Vi skiljdes åt och tankarna bara snurrade i huvudet på mig, jag vet att jag gick in i en tobaksaffär o köpte ett paket cigg.

Sen hade jag bestämt med Teo att träffa honom, så jag gick hem till honom och väl där bröt jag bara ihop helt utan vidare. Han fattade ingenting stackarn och frågade vad som stod på. Jag berättade och han hade inga ord för det. Vi satte på Björnbröder (tror jag det var) och satt där helt tysta o tittade. Det räckte för mig.

Jag låg vaken hela natten och bara grubblade. Det var ju min syster det handlade om, det enda syskonet jag har. Hon som betyder allt för mig.

Hon fick utstå en otroligt mycket under en längre period där och det var en sån lättnad för oss i hela familjen att höra att den var borta. Cancern var borta.





Älskar dig syster. <3


Jessi