Min syster ringde mig förut när vi var och handlade, hon var jätteledsen. En vän till henne gick bort idag.. den andra på ett halvår... Jag lider med henne och alla de andra anhöriga. De var ett grabbgäng på fyra st, o nu är det två kvar. Jag tycker det är så himla tragiskt att de går bort i så ung ålder och har hela livet framför sig....

Det får en att fundera.. Över livet och vad som betyder något här i livet. Jag är tacksam för det jag har och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om det var Syrran som försvann från mig. Jag är tacksam för de människor jag har runt om mig, vänner o familj. Har man det svårt så är man aldrig ensam. Iaf inte om man har riktiga vänner..

Jag har kommit till det stadiet att jag väljer vilka jag vill ha i mitt liv. Alla människor gör det, medvetet eller omedvetet. det sägs ju att man väljer sína vänner men inte sin familj. Jag säger både ja och nej. En familj för mig är mer än bara kött o blod. Det är kärlek, att man finns för varandra, gläds åt varandra, stöttar varandra.

En människa som är elak men bunden med blod betyder inget för mig. Jag behöver inte och vill inte ha människor i min närhet som får mig eller de jag älskar att må dåligt. Det spelar ingen roll vem det är, jag klarar inte av falska människor. Jag har fått tillräckligt av den dosen i mitt liv. Det finns en anledning till allt.

Samma gäller vänner. De vänner som säger att de älskar dig och alltid kommer ställa upp för dig no matter what, men sedan vänder dig ryggen för att du berättar att du blev ledsen av deras handlingar och inte ens kan försöka förstå.. Är inga riktiga vänner.

And I Don't need that.

Denna vecka har vart en riktigt jobbig vecka, både psykiskt o fysiskt och jag tänker inte bry mig om onödiga saker eller konflikter. Livet är så mycket mer än det.


Jessi