Lättar på hjärtat.
Det finns många saker jag irriterar mig på som jag verkligen känt börjat bli jobbigt. Alltså en del saker som andra människor gör. Mest är det tjat och frågor.
Jag trivs verkligen hur bra som helst här nere i Jönköping och det var meningen att jag skulle bo här. Jag tror på ödet och att det var ödet som förde mig hit. Enligt min far så har jag velat bo i just denna stad sen jag var liten. Vi bilade mycket genom Jönköping då min far kommer från skåne och har sin bror där nere. Varje gång vi åkte förbi eller stannade här i Jönköping så frågade jag alltid: "pappa, vad är det här för stad?" Han svarade alltid: "Detta är Jönköping." Jag tittade mig alltid runtomkring och så sa jag "Här vill jag bo när jag blir stor."
Jag kommer alltså INTE flytta upp till äckliga Nyköping/Oxelösund igen. Även om jag och Linus mot all förmodan skulle dela på oss, så skulle jag bo kvar här i Jönköping. Jag har mitt liv här nu och jag tänker inte ge upp allting en gång till. Varje gång jag åker uppåt och ser Nyköping så fylls jag av en äcklig känsla, näst intill avsky. Och jag ger en stor suck. SÅ känner jag för den staden. Jag tycker inte om den och jag ser inget bra med den.
Och varje gång jag har vart uppe och sen kommer hem så får jag ofta en kommentar från någon av mina vänner "varför hörde du inte av dig?" Då har jag lust att ställa exakt samma fråga tillbaka, varför hörde inte DU av dig? Varför är det alltid JAG som ska höra av mig. Alltid jag som ska komma till dig. Det går att höra av sig till mig med, eller att hälsa på mig osså. Kan jag åka de 25 milen så kan jag ge mig fan på att du med kan göra det. Sen åker jag upp för att i första hand träffa min FAMILJ.
Visst det är självklart att jag jättegärna vill träffa mina vänner där uppe. Lika kul varje gång. MEN jag orkar inte stressa längre. Om jag är uppe i två dagar så vill jag faktiskt ägna de två dagarna till min familj. Inte hinna träffa den o den o den o den o den o den. Hinna träffa alla max en timme, även min familj är inget jag vill sträva efter. Om jag träffar nån av mina kära vänner då vill jag ha tid till att sitta hur länge vi nu vill sitta. Sen om ni vet att jag är uppe och jag inte hört av mig. Varför kan inte du då höra av dig? Det är väl bara skicka ett mess o kolla vad jag gör. Har jag tid så har jag, då träffas jag gärna. Men det skadar inte att fråga.
Sen något jag är FRUKTANSVÄRT TRÖTT på är allas jävla tjat om när fan jag ska bli på smällen!!! It ain't gonna happen!! Jag är så förbannat trött på den frågan o tjatet så jag kan spy ärligt talat och jag blir bara mer o mer förbannad över att en del faktiskt inte lyssnar, respekterar vad JAG vill och känner.
Vi håller på med att bygga hus, vilket jag o Linus gärna vill bli färdiga med först. Vi vill gärna bo där ett tag med så vi hinner skaffa oss en budget. För de som inte förstår det är det väldigt dyrt, krävs mycket fysiskt och psykiskt. Så en unge just nu är jävligt fel tillfälle. Plus att varken jag eller Linus vill ha det just nu. Det kanske kommer för oss om ca 2 år. Det är de planer vi har. Så ligger det till så jag vill inte höra mer tjat eller frågor om det.
That's it for now.
hejhej... jag läser din blogg lite till o från, men är kass på att kommentera. vet ej varför. dock vill jag bara säga, stå på dig! jag bor i norge och känner mig alltid svinstressad när jag är i nyköping, fattar inte hur jag ska hinna träffa alla. och ja, folk blir sura om man inte ger dem all sin tid eller "inte hör av sig"... men som sagt, det finns fbook, och de vet mycket väl när jag är i Sverige.
och vad gäller barn så är det rent ut sagt bara otrevligt att folk ens har en åsikt om det. jag brukar svara att jag inte kan få barn, då blir de flesta tysta (det får väl komma som en surprise den dagen jag blir på tjocken..).
Njut av ert nya hus så länge ni vill, och om ni skaffar barn sen, så ja, gör det då. men om inte, så är det oxå ok.
sorry för en lång kommentar. men jag förstår verkligen vad du menar.
ha det gott/ en som gick i parallellklassen :)
Jag kan skriva under på allt du skrev (utom möjligen att jag ska bli på smällen om två år, för det lär jag ju inte bli) fast Nyköping byter jag ut mot Jönköping.
Sen jag flyttade upp för tre år sen är det ett jävla tjat om att man ska hinna träffa alla när man kommer ner, men inte en enda har kommit och hälsat på mig fram till i våras när jag tvingade upp folk på min inflyttningsfest :-) ingen har kommit efter det och ingen före heller.
